Om jag tror kommer jag lyckas

Då har det gått några dagar sedan jag kom hem och landade. Har sedan dess ökat min kunskapsnivå i historia ganska mycket. Även om jag inte kommer i håg årtal eller specifika kungar så finns det ändå saker man snappat upp.
 
Jag kommer lyckas med det här, bara jag tror på mig själv.

När man tvivlar

Ja, det är ju så att man tvivlar ibland - speciellt på sig själv och sina egna kunskaper. I dag har jag varit omgiven av "nördar" som ska studera samma ämne som jag... och jag känner mig så... lost. Jag är inte alls en nörd inom det här ämnet. Måste man vara det?

Sen försöker jag vända på det. Jag försöker tänka att jag är ett steg längre fram. Att det kanske inte handlar om att kunna allt utan och innan utan som jag ser det - hitta en övergripande bild. Bara för att jag tänker att jag är fel - så behöver jag inte var det. Jag tänker kanske att jag är lite längre fram i tankebanorna än de andra.

Kravet när jag ansökte till utbildningen var iallafall inte "var en nörd inom ämnet."

Tvivel, tvivel, tvivel 

Ett nytt liv

Ja, det är så det är. Ett helt nytt liv har jag påbörjat nu och det känns helt fantastiskt. Tänk att börja studera. Det här trodde jag inte kunde vara sant. Jag trodde aldrig det skulle hända - men nu händer det. Det jag jobbat för och i dag var det terminsstart. Det är så otroligt fantastiskt. 

Otacksamhet

Japp, jag är otacksam. Julafton och jag är otacksam. Det är inget jag är stolt över. 

Jag önskade mig ett smycke i julklapp av min sambo - han kommer med något annat och försöker intala mig att det betyder samma sak. Dessutom var det för kort kedja, så jag skulle lin förbannat inte kunna ha det.

Jag visade nog ganska tydligt min besvikelse. Jag vet jag borde haft ett glänsande leende och sagt att det var perfekt - men jag hade aldrig kunnat använda det... Detta är absolut inte min bästa sida... jag hatar den! 

Men besviken är jag. Suck!

Den spanska räven

Den spanska räven rev en annan räv! Fråga mig inte varför den meningen satt sig som en igel på min hjärna, men det har den. Den spanska räven rev en annan räv!

Ibland känner jag mig så ensam, även om jag lever tillsammans med någon så känner jag mig bara så ensam med mina tankar. Han har ingen förståelse för mig eller mina känslor. I de stunderna så får det mig att tänka på att leva själv. Skulle jag ens sakna honom? Älskar jag honom verkligen? Och måste man verkligen älska någon för att leva ihop? Vad är egentligen kärlek? Många frågor jag inte har svar på.

Tomhet

När man har har gått i nästan fyra månader med en enorm tomhet. När man liskom väntar på att något roligt ska ske, när man väntar, väntar och väntar - utan att det faktiskt händer något. I fyra månader har jag väntat. Fyra jobbiga månader! I still waiting!
 
Jag vill egentligen bara rädda världen. Jag vill skapa någon mening med livet. Just nu finns det ingen mening - utan bara tomhet. Där står jag mitt i universum, där allt runt omkring mig snurrar - men jag är bara still. Bara still och tom - i väntan. I väntan på vad?
 
Jag har sökt en utbildning, som jag troligen inte kommer komma in på. Väntan på antagningsbeskedet är olidligt. Samtidigt har jag försökt få fram en höjd lön på det nuvarande jobbet jag har. Jag väntar på ett besked. Sen fick jag ett jätteroligt erbjudande för några veckor sedan, som jag tackade ja till - men där är det också andra som ska bestämma om jag passar, om man går vidare i processen. Jag kan bara vara mig själv, men vem är egentligen jag? Jag är bara tom! Tom på luft. Tom på idéer. Tom!
 
Jag kan inte ens glädjas lite åt erbjudandet jag har fått. För det är faktiskt något att glädjsas över, även om jag inte kommer längre i processen, så är det en glädje, ett förtroende att faktiskt fått frågan. Varför kan man inte bara få glädjas?
 
 
 

Funderingar på livet

Sedan den 24 augusti har jag ifrågasatt livet. Inte livet i sig, men saker runt det. Jag har ifrågasatt min relation med min sambo och  jag har funderat mycket på mitt jobb.

Jag har i dag en halvtidsanställning. Men som arbetsgivare förväntar man sig att jag ska agera dygnet runt. Samtidigt vill jag verkligen komma någonstans i livet. Jag vill verkligen inte vara halvtidsanställd med usel lön. Jag vill förändra världen! Det låter trasmsigt, men jag vill finna min mening med livet.

Jag har sökt en utbildning. Kommer jag in så är jag på väg någonstans. Ska jag då säga upp mig från halvtidsjobbet eller ska jag köra på och suga på karamellen lite? Eller ska jag kräva högre lön? Frågorna är många. Inga svar har jag.

När man ska sluta bry sig

För lite över fyra år sedan, träffade jag den man jag i dag lever tillsammans med. Allt hade varit underbart om inte denna man faktiskt haft barn tillsammans med en annan kvinna.

Jag har verkligen försökt bry mig om han son, vara delaktig och försökt lära känna honom. Men hela tiden blir jag undanskuffad med saker som "det har inte du med att göra" och jag känner mig bara tom, vart tog den gemensamma familjen vägen? Varför ska vara utanför?

Nu måste jag öva på att sluta bry mig. Sluta bry mig om hans son. Jag hatar hans son! Han är 20 år och tar inte ansvar för hemmet ett enda dugg, ändå ska han bo här varannan vecka. Som att bo på ett hotell ungefär. 

Nu kommer jag ta avståndstagandet till en helt ny nivå! Jag blir bara så trött på att försöka utan att få något tillbaka.

Utslagen

Ibland går musten bara ur än. Faktiskt ganska rejält. Man bara blir helt.. utslagen. Jag försöker hitta tillbaka till livet, men det är svårt. Det är svårt att känna den där glädjen igen. Jag behöver nog en rejäl paus för att ta mig tillbaka. Men det finns inte tid för pauser.
 
Jag skulle kunna säga att jag är mitt i en livskris. En kris där jag funderar på allt kring mitt liv. Jobb, utbildning, sambo, katt och de där barnen jag inte har. En kris där man funderar på "är det här rätt för mig" - och jag har inga svar. Jag väntar. väntar och väntar - men jag hittar inga svar. Allt är bara tomt.
 
Nattsvart!

En hård dag

Ibland finns det saker som händer i ens liv som gör att man börjar fundera. I dag har varit en sån dag. En dag då man börjar fundera på varför man sliter när ingen annan gör det, när ingen annan bryr sig om det engagemang man faktiskt lägger ner. Det är i dag jag funderar på att byta jobb. Det är en sån dag. 

Livet förändras

För några år sedan när jag satt där tillsammans med min exman så trodde jag att livet inte skulle bjuda på så mycket mer. Att jag - den där överviktiga tjejen var gift och hade någon att leva ihop med var tillräckligt. Att vi inte hade sex eller tog på varandra var en vardag. Man vänjer sig.

Sen kom den dagen, då jag fick uppmärksamhet från annat håll. Då det började pirra i kroppen av förälskelse. En man som jag blev tänd på, som tydligt visade att han ville ha något mer tillsammans med mig. Efter fyra år utan sex, blev det som en helt ny värld av njutning. Detta gjorde att jag efter 13 år tillsammans med samma man valde att begära skilsmässa. Det är det bästa jag gjort! Jag önskar att jag tidigare hade vågat ta steget ur min trygghetszon. Att den här mannen jag träffade i sin tur inte var bra för mig är en annan femma, men han gjorde att jag skilde mig och det är jag så otroligt glad över. För om jag suttit i samma relation i dag hade jag troligtvis varit otroligt bitter.

Nu lever jag tillsammans med en 19-år äldre man. Han har en son tillsammans med en annan kvinna. Livet förändras. I stort och i smått! Jag ska ta upp mina bekymmer i skriftlig form igen för att förhoppningsvis må bättre.


Nytt parti efter valet

De senaste åtta åren har jag varit aktiv inom politiken. Jag är kvinna, iallafall ganska ung och väldigt driven och kreativ. Vad det gäller föreningar och verksamheter, så behöver man ha drivna personer. Jag har under mandatperioden tvekat, inte på politiken i sig, men jag har tvekat på hur man bemöter saker och ting. Jag har funderat många gånger och hade bestämt mig för att fortsätta arbeta med politiken.
 
Men då kommer en spik i kistan - mitt parti vill inte ha med mig. Ett parti som går ut med att de just vill ha unga kvinnor på sin lista. Jag fick veta det mitt under fullmäktigesammanträdet i februari. Jag har varit arg och förbannad. Mest arg för att någon annan väljer åt mig.
 
Men nu när jag "sovit på saken" så har jag kommit fram till att vända det negativa till det goda, det här är kanske det jag behöver för att vrida och vända på stenarna och hitta någon som uppskattar den energin och kapaciteten som jag faktiskt har.
 

Fyra år sedan sist

Någostans efter den 22 oktober 2014 satte jag lösenord på min blogg. Sen dess har det hänt ganska mycket i mitt liv. Jag har utvecklats enormt. Nu funderar jag på att starta upp den här bloggen igen. Vi får väl se hur det kommer gå. Men förvänta er inga bedrifter - utan mer allmänt skitsnack - lite humor kanske.

Att lära sig njuta av nuet

Bilden är nog en beskrivning om mig. Jag hinner inte njuta av nuet för att jag stressar på med framtiden. Jag har faktiskt börjat tänka på det "njut av det du har nu."
 
I tankarna är jag tio år bort. Men varför ska jag vara det? Jag är bekymrad över problem som ska uppstå och alla planer och alla steg man ska ha, så jag glömmer helt bort att bara landa, bara njuta och bara vara.
 
Johan är den som står med händerna bakom ryggen och säger "varför så bråttom" och jag kanske behöver ha någon som bromsar mig och får mig att stanna upp.
 
Om man lär sig att njuta så kommer man må så mycket bättre. Man kommer på ett helt annat sätt flyta med. Att ändra tankesättet och tankegångarna.
 
Det kanske ska vara samma sätt med jobbet. Tänk inte så mycket. Bara gör. Bara va. Bara njut av stunden. Ta till dig lärdom. Sen löser sig allt annat på vägen.

Nytt tillfälligt jobb

Under de senaste två månaderna har jag haft problem med min rygg. Att sitta och köra buss har inte varit riktigt optimalt. Jag har varit trött på jobbet i allmänhet och tyckt att det varit mest tråkigt att sitta och köra buss - mitt humör har varit i botten!
 
Fick tipset av min chef att gå till en naprapat och det har jag gjort och jag "älskar" honom - han får min rygg att må bra och den lättnadskänslan jag hade efter första besöket var underbar. Äntligen kände jag att jag kunde le igen och mitt humör blev bättre.
 
Jag har funderat på vad jag ska göra. Vad ska jag egentligen hitta på med mitt liv. Funderade ett tag på att helt enkelt säga upp mig. Men av erfarenhet vet jag at tman måste ha is i magen, drastiska åtgärder är oftast inte en bra lösning.
 
För en vecka sedan ringde en arbetsgivare upp som jag varit på intervju hos för ett år sen. De var i exakt samma situation och behövde någon som snabbt kunde hoppa in och jobbba fram till mitten av december. Jag kände mig väl lite ringrostig - det var ett tag sen jag höll på med layout, men jag tackade direkt ja. Kommer i januari återvända till linjetrafiken. Men tills dess skaffar jag mig nya erfarenheter och nya referenser för min framtid.
 
Det känns jävligt bra!

Om

Min profilbild


RSS 2.0